MENY
Jag har inte skrivit här på ett tag för jag försöker njuta av den sista tiden med William så mycket som det går. Det känns helt overkligt att jag ska ta bussen till jobbet på torsdag, sitta framför en datorskärm och bara sitta och sakna min son. Att börja jobba känns HEMSKT.
Försöker tänka positivt, för det är så de flesta Amerikanska kvinnorna gör här. De säger att 'det är bra för dig att va ifrån din son och spendera tid med vuxna människor', ¨det ör bra att sakna varandra', ni båda behöver vara runt andra människor' osv. Alltså nej. Så är det inte. När man har en bäbis på 4 månader så ska man inte lämna dom. Jag helammar fortfarande, och nu ska jag behöva sitta och pumpa ut mjölk som en ko på jobbet. Och såklart säger mina arbetsgivare här, 'men du har ju turen att få ett mothers room där du separat kan pumpa. Alltså, jag orkar inte.
Amerika, kom igen. Ge mammor lite längre tid än 3-4 månader med sina barn. Jag får se hur länge jag klarar av att jobba här...
Pappa
Hej! Förstår att det tar emot. Men det är bara att kämpa på. Tänk på att alla mammor (och pappor) hamnar i dessa dilemmor för eller senare. Du får inrikta dig på kvalitetstid istället för kvantitet som du hittills har gjort.
Moster
Jag förstår verkligen verkligen verkligen hur tufft du har det, och speciellt med tanke på att du kommer från en helt annan kultur. Vi är ju dessutom uppväxta utan att gå i förskola och att vara hemma med mamma, så tror det blir en extra stor krock för oss. Det är inte så vi visualiserat tiden med våra bebisar. Jag skickar så mycket kärlek jag bara kan och hoppas att det kommer kännas ok och att Brandt också kommer tycka det.
Pappa
Jag blir verkligen glad att det löste sig så bra till slut :).
3